“Jag var 12 år när jag började med droger”


Micko missbrukade cannabis

Mitt namn är Micko och jag är 64 år, pensionär, samt bor i Karlshamn, Blekinge.

Jag har provat de flesta droger utom heroin, eftersom jag tyckte det verkade farligt. Under långa perioder var hasch min huvuddrog och tidvis amfetamin, men jag återkom alltid till alkoholen. Kanske på grund av att den är legal och lätt att få tag på.

Det allra första jag provade var att sniffa lösningsmedel. Då var jag tolv år. Började röka cigg och testa alkohol i samma veva.

Jag har i princip drogat mig kontinuerligt sedan dess, utom då jag varit gravid med mina fyra barn.

Kände ett utanförskap

Anledningen till att jag började med droger var att jag alltid kände ett utanförskap och tyckte inte jag platsade någonstans. Jag växte upp i en dysfunktionell familj, där allt kretsade runt pengar och ytliga ting. Hur man mådde var oviktigt, det primära var alltid den välputsade fasaden, vad grannarna tyckte mm.

När jag tog droger eller var berusad fick jag en falsk självkänsla och tyckte att jag dög. Jag drogs som en magnet till likasinnade och mådde bäst när jag kunde skärma av verkligheten. Idag, som vuxen, inser jag att mycket av detta beror på att jag antagligen självmedicinerade.

I min familj/släkt fanns inget missbruk. Det kom in i mitt liv på allvar när jag flyttade hemifrån vid 16-års ålder. Mina föräldrar skickade mig till olika internatskolor för att slippa mig. Under tiden flyttade de till en mindre bostad, så det inte fanns plats för mig.

Jag har haft turen att klara min fysik rätt bra. Återkommande magsår är nog det värsta. Jag lider även av lättare benskörhet, men vet ej om det är alkohol/drogrelaterat, eftersom det kan ha orsakats av min låga vikt och tidigare ätstörningar.

Mästare på att manipulera

Under alla år har jag lidit av ångest och återkommande depressioner. Jag sökte hjälp flera ggr på psyk. Men jag nämnde aldrig missbruket utan fick antidepressiva tabletter som självklart inte hjälpte. Försökte självmedicinera ännu mera och har ett par självmordsförsök i bagaget.

Drogerna påverkade mitt liv negativt. Skoltiden tog jag aldrig på allvar, men hade så lätt att lära att det gick bra ändå. Jag har haft ett stort antal jobb samt drivit eget företag. Men jag alltid valt jobb där jag kunnat missbruka samtidigt. Resultatet kanske inte alltid blivit det bästa, men jag var en mästare på att manipulera.

Har ett par längre relationer bakom mig, men de har varit väldigt destruktiva då jag dragits till fel män som behandlat mej illa. Fritid och träning blev väldigt åsidosatta, utom under en period då jag ersatte drogerna med träning och utvecklade ett träningsmissbruk som höll på att slita ut mej fysiskt.

Efter att jag gått min behandling 2010-11 hände det att jag vaknade och var helt övertygad om att jag var bakfull. Har också fått känslan av att det sticker i hårbotten som när jag tog tjack.

Mina barn for illa

De mest kännbara konsekvenserna av mitt missbruk har varit de ekonomiska samt att jag gjorde mina barn så ofattbart illa. En konsekvens är också att jag har problem med tilliten till människor, då jag blivit utnyttjad och respektlöst behandlad. Men den allvarligaste konsekvensen är insikten att jag ödelagt så många år av mitt liv – år som jag inte kan få tillbaka.

Jag var nog rätt medveten om att jag inte löste några problem med drogerna – jag var fullt nöjd med att fly från dem. Det var flykten och distansen som var det viktiga.

Det värsta med att ta droger var att jag förlorade kontrollen över mitt eget liv. Att vara medveten om det och inte kunna göra ett dugg åt det. Att det var drogerna som bestämde över mig och inte tvärtom. Jag hatade och föraktade mig själv för det!

Till slut fick jag nog av allt, i synnerhet av mig själv. Jag ställde ju bara till det, mina barn vågade inte ens ta hem kompisar. Jag hade inget liv kvar! Min yngsta dotter kom hem och hittade mig medvetslös, fulltankad med morfin och alkohol. Jag hade knutit ihop alla mina halsdukar och skulle hänga mig från balkongen men hade inte orkat ända fram, utan slocknat. Hon ringde till AA:s hjälptelefon och hade ett långt samtal som jag faktiskt har vissa minnesfragment av.

Vägen tillbaka bort från drogerna

Veckan därpå tog jag mej till ett AA-möte och där fortsatte jag. Gick även på NA när det fanns i stan. Kände att jag hamnat rätt men det var inte tillräckligt, så jag bad att få gå i behandling. Jag hade turen att få beviljat dagbehandling, då mina barn fortfarande bodde hemma och deras far inte var att lita på.

Efter att jag slutat med drogerna är mitt liv helt förändrat. Den 8/8 tog jag min 8-årsmedalj och det var stort! Hade aldrig trott det var möjligt innan!

Under min resa tillbaka till livet träffade jag en ny man (på NA!) och vi är gifta sen fyra år tillbaka. Mitt liv idag kretsar mycket runt min familj. Jag har kanonkontakt med alla mina barn, jag har en underbar hund och en man som vet vad jag gått igenom och hur det är.

Jag upptäckte att jag har bildsinne, så jag skaffade en bra kamera och har lagt mycket tid på att föreviga naturen, i synnerhet havet som ger mej sinnesro. Kan sitta i timmar och redigera bilder.

Har också börjat träna tillsammans med min man. Vi löptränar 3 dagar/vecka och styrketränar 2-3 dagar. Så min taniga lekamen är riktigt muskulös, åldern till trots. Fick en uppsättning hantlar av mannen i bröllopspresent, då har man hittat sin själsfrände… :)

Till ungdomar som vill testa droger finns bara ett budskap:
Tar du droger har du allt att förlora men inget att vinna.